Följ mig på resan från då till nu – du som kanske är en olycksmedmänniska, eller har en sådan i din närhet. Följ med så får du veta hur det var, för mig. Kanske kan min berättelse vara en liten tröst, ett litet, litet stöd och – hoppas jag, i bästa fall – rent av till lite, lite, lite hjälp att bli friskare.
Är jag sjuk? Är jag frisk? Var går gränsen? Upp med ett skutt, ner som en slafsig skiva rostbiff. Själen sjuk, kroppen frisk...eller tvärtom, och både och? Som jag har undrat...
En hypnoanalytiker brukar tala till mig: ”andas ut och säg luuuuugn...”. Rösten finns på cd och kostade 149 kronor. I skafferiet på tredje hyllan uppifrån står den lilla bruna glasburken med mjölksyrebakteriepiller. Två om dagen i samband med mat. I bokhyllan: Om KBT, kognitiv beteendeterapi, att medvetet observera tankar, kropp och känslor. Att acceptera sitt tillstånd och leva livet vidare mot sina mål. Skohyllan: De gamla skitiga springskorna, som har blivit en så god vän och hjälp. I somras med panik i huvudet, på långresa, svårt att klara instängdheten i en bil. Finns det inget annat sätt så springer jag hem, även om det är sextio mil... Allvar!
Sedan tonåren, när jag ropade på gud och inte fick svar, har jag inte haft mycket till övers för tro. Inte någon tro, inte på något, som inte har övertygande stöd i vetenskap. Nu är jag beredd att pröva mycket, som jag tidigare hade avfärdat med ”inte bevisat”.
***
Läkaren var ung och sugen på att pröva alla teorier. Fästingburen borrelia. Var det till exempel inte. Men yr ändå. ”Nej, jag hittar inget fel på dig.” Psykolog, så, via företagshälsovården. Läkare där också, och 25 procent sjukskriven med diagnosen utmattningsdepression – alltså, utbrändhet med vardagens språkbruk.
Under tiden som gick greps och erkände Mijailo Mijailovic.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar