Avsnitt 1: Låt bli dom där

”Inte piller”, ”låt bli dom där” och ”ska du verkligen knapra...?”

Många gånger har jag hört formuleringar med den innebörden. Men orden tenderar att eka några extra gånger i huvudet, så att jag tror att jag hörde fler gånger än jag verkligen gjorde. Man kan vara så känslig…

Äh, vi får ta det från början. Jag är pillerpatient sedan december 2006, äter dagligen ett SSRI-preparat mot ångest och oro.

”Lyckopiller” kallades de tidigt på 90-talet – leder tanken fel, såklart, mot något slags rus som 20 mg paroxetin inte ger.

Däremot – om lycka är att kunna klara helt vanliga, vardagliga situationer utan panik: åka buss, gå på bio, köra bil – då stämmer det. Om det är lycka då är det lyckopiller jag äter.

Vill ni veta lite om hur det var, före december 2006. Läs vad jag skrev då.

***

Klockan 16.41 skickade TT ut det första meddelandet, TT-FLASH: ANNA LINDH KNIVSKUREN. Utrikesminister Anna Lindh knivskars i centrala Stockholm på onsdagseftermiddagen…

Vi hade aldrig mötts, Anna Lindh och jag. Ändå korsades på sätt och vis våra vägar och hennes olycka, utrikesministermordet, utlöste det tillstånd hos mig som gör att jag nu skriver. Och som fortfarande, av och till plågar mig, nära gränsen till det uthärdliga.

Den 10 september 2003 var jag nyhetssändare på Radio Sjuhärad. Fram till halv-fem-tiden på dagen minns jag inget särskilt. Dagarna före EMU-omröstningen var det. Två-årsdagen efter att skyskraporna föll i New York skulle följa.

Nyhetssändarens liv är inrutat – en gång i timmen är det dags; jämna till kanterna på bunten med nyhetstexter, efter att de har lagts i rätt ordning. De få stegen in till studion, snabb koll på att ljudfilerna som ska sändas ligger uppe i datorn. Fasta återkommande moment och runtiner med sikte exakt på halvslaget, då signaturen ljuder, så inledningsfrasen: ”Klockan är halv sex – här är nyheterna. Sveriges utrikesminister Anna Lindh har blivit knivskuren nu i eftermiddag. Enligt uppgift är hon skadad i armen och magen...”

Det mycket, mycket ovanliga hade hänt. För andra gången i modern tid hade en svensk minister blivit utsatt för ett väpnat attentat. Det inrutade sprack och nästa dag skulle jag sända nyheter i radio Sjuhärad igen.

***